Kraniosakral terapi har ingenting med helighet att göra utan namnet syftar på kraniumet och på sacrum - korsbenet i ländryggen. Metoden koncentrerar sig på att behandla området från skallen ner till svanskotan via ryggraden.

Kraniet är flexibelt och rör sig i en liten ”andning” hela tiden. Detta är möjligt för att de olika kranieplattorna inte är hopväxta utan sammanlänkas av små ligament.

Denna ”andning” ska vara så snabb och symetrisk som möjligt. Då fungerar blodcirkulationen bra, cerebrospinalvätskans flöde  försörjer hjärnan och nervsignalerna får fri passage. När detta tillstånd uppnåtts, får kroppen en ärlig chans att läka sig.

Kraniosakral terapi behandlar kraniet, sacrum (korsbenet) och ryggraden.  Man behandlar med ytterst små rörelser och manipulationer. Bara så mycket som krävs för att kommunicera med nervsystemet. Om man använder bara lite för mycket kraft spjärnar systemet emot och värjer sig mot förändringen i läge och rörelse. Det gäller att ”lura” systemet och visa kroppen på ett alternativt läge/rörelse utan att nervsystemet reagerar med försvar.

Kraniet och hjärnhinnorna kan fastna i ett spänt läge efter ett yttre eller inre trauma, efter sjukdom eller av stress. Det kan liknas vid att någon av kranieplattorna kilas fast likt en byrålåda som dragits snett.

Hjärnhinnorna påverkas även av exempelvis virusinfektioner som kan göra dem stela och oelastiska. Det brukar vi alla känna av när vi blir förkylda och får huvudvärk.

En tillstukad svanskota kan också få konsekvenser för hela systemet då det orsakar en snedvridning av duralröret inuti kotpelaren. Detta kan ge svårigheter för blod och nervsignaler att komma fram som de ska.

Kraniosakral terapi är en vetenskaplig, västerländsk terapiform som utvecklades av läkare och osteopater i USA och Frankrike under mitten av 1900-talet. Tekniken är väl etablerad i USA och i flera europeiska länder.